Onyttingen
-
”Här rymmer Gunnar från hemmet för gamla svamlingar där han måste gå och lägga sig på order, precis som när han var barn. Han ger sig ut i ett Norrland där snön gnistrar och mörkret faller. Men framför allt rör han sig i ett omisskännligt Westerbergland, där dröm och realitet glider i och ur varann. […] Det är omöjligt att säga om det här är en bok för barn eller vuxna. Både språket och författarens egna illustrationer ropar barn, men vemodet talar livserfarenhet. Lite samma svävning som bidrog till att förvirra så många tittare i ’Vilse i pannkakan’ på sin tid: ett naivt sätt att berätta, men vilda associationer och farliga känslor.”
Lars Linder / Dagens Nyheter 6 okt, 2011
”… mer än något annat är Onyttingen en mycket fint berättad historia om en pojke som aldrig gav upp fantasin, och om en författare stor i sin kärlek till berättandet och orden, de fina som ibland mår bra av att friskas upp av konstrasterna ’prutt’ och ’blää’ och en stirrande blick. Boken är dessutom rikt illustrerad med akvareller och några magert tecknade bilder i omisskännelig Westerbergs stil. […] Westerbergs Onyttingen har inte heller den någon åldersgräns. Den är för dem som söker, behöver tröst – och som gärna kan läsas högt med ett barn. Blir nog rent av bättre så.”
Regine Nordström / Norrbottens-Kuriren 11 okt, 2011
”Det finns ingen tröst. Men den här boken är ändå trösterik. För att Westerberg törs skriva alldeles litet och klokt och i förbifarten om det där som alla är så rädda för: åldrandet, det där intetmörkret som väntar.”
Jenny Tunedal / Aftonbladet 13 okt, 2011
”Språket är enkelt, avskalat, men berättelsen är mer än dubbelbottnad, ger lika många tolkningar som det finns läsare. Som vägvisare till den ’norrländska kulturen’ är den suverän, lustbringare till djupare dyk i den norrländska tankemyllan. Fina bilder, bra bok.”
Uno Nilsson / Sambindningen 2012:04
